Femtonåriga Hirka saknar något som alla runt omkring henne har - svans. Förklaringen har alltid varit att vargen tog den när hon var liten, men det är inte sant. Hirka är ett odinsbarn, en människa, som inte hör hemma i den värld hon befinner sig, och sprider röta omkring sig. På grund av detta blir hon jagad, eftersom det ska döljas att hon kommit in genom gränsen mellan världarna som alltid ska hållas stängd. Och hon är inte den enda som har kommit igenom gränsen, det finns något mycket farligare ute i skogen...Okej, så vi kan ju börja med att förklara att jag läst den här boken på bokmål, så eventuella uttryck och ord som är påhittade heter säkerligen helt annorlunda på svenska, så bli för all del förvirrade om ni behöver bli det (jag blev det ganska så ofta när Google Translate inte förstod vad jag menade).
Därefter kan vi fortsätta med att prata om den värld som Pettersen byggt upp - folket kallas för ättlingar, har svans, det finns stenviskare (som kan forma stenar hur de vill) och Rådet bestående av tolv personer styr och ställer över allt som går att styra och ställa över. Det finns något som skulle kunna liknas vid en gud och till råga på allt så är jorden i princip magisk och kan ge folk alla möjliga olika krafter. Det är alltså ett himla jobb Pettersen gjort och det är en ganska så logisk värld som läsaren möter. En del saker låter Pettersen bli att förklara till en början, men det gör faktiskt ingenting, för trots att boken är närmare 620 sidor (660 på svenska) så går det fort att läsa den och saker jag inte förstod i början får sin förklaring så småningom och allt stämmer. Jag hittar även ett par små flörtar med Game of Thrones på sina ställen i beskrivningen av platser, det kanske är helt omedvetet, men väldigt fint.
Så till själva historien. Herregud vilken spännande sak! Efter bara ett par sidor har grundkonflikten kommit upp till ytan, och från ungefär sidan 310 och framåt är det inte en lugn stund! Det kan låta avskräckande att läsa en bok som är konstant spännande halva boken igenom, men det är en lugn spänning som fortfarande är tillräcklig för att jag ska tänka "bara ett kapitel till" trots att jag borde ha fortsatt plugga för länge sedan. Persongalleriet är relativt stort, men väl uppbyggt, och det tar inte lång tid innan det känns som om både Hirka och Rime är personer jag skulle kunna umgås med. Rime är också en person som fått en väl utarbetad historia, och de kapitel som är ur hans synvinkel skapar ett fantastiskt djup i historien som ger läsaren mycket viktig information om världen.
Förutom spänningen tas det även upp extremt viktiga ämnen som utanförskap, främlingsfientlighet och en snygg samhällskritik som är oerhört diskret, men väldigt slagkraftig och som ger mig ett leende på läpparna.
Det är en snygg början på en serie om korpringarna jag tror kan gå långt, framför allt då den skapats i ett helt eget universum och avslutas med den värsta cliffhanger jag varit med om på länge. Tur att jag hade del nummer två, Råta, hemma och kunde börja på den direkt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar