torsdag 1 maj 2014

Tills kärleken skiljer oss - Anna Lönnqvist

Susanna är 41 år gammal, har stannat hemma med den yngsta dottern i ett år och längtar verkligen tillbaka till jobbet. Men hon hinner inte vara där längre än ett par dagar innan hennes man, som alltid tycks bestämma det mesta i familjen, släpper bomben om att han fått erbjudande om en chefsposition med kontor i London precis innan hans pappaledighet ska börja, och därför behöver Susanna vara hemma ytterligare ett halvår innan dottern kan börja på förskolan. Till råga på allt råkar Susanna inleda en relation med mannens 16 år yngre halvbrorsson och tecknen på att hennes egen man har en affär blir allt fler.

Ja ni hör ju, Susanna har det inte lätt. Till en början var jag så arg på den här kvinnan, och hennes man, och hela situationen. Varför kunde hon inte bara inse att han var en jäkla skitstövel och skilja sig? So what om hon hade två barn, hon har väl föräldrar som kan hjälpa till ett tag tills dess att hon fått ordning på livet, så länge hon bara kommer bort från den där mannen! Så slog det mig. Det är inte så himla enkelt. Jag vet precis hur det är.

Philip, Susannas man, är extremt kontrollerande och har en förmåga att vända alla Susannas anklagelser emot henne. Han får henne att tro att allt är hennes fel, att han kanske skulle vilja ha sex med henne om hon bara var lite snyggare, om hon bara var snällare mot honom, om hon bara...osv. Jag kan känna igen mig så otroligt mycket i relationen, framför allt det manipulativa hos mannen. Därför är jag inte heller förvånad över att Susanna inleder en relation med 25-åriga David. Han är ung, han vill ha henne och framför allt så kan han ge henne ett andrum i den värld av förtryck och förnedring som hon utsätts för hemma.

Den här boken tog rätt hårt på mig, och jag läste även ut den på bara ett par dagar. Historien är framför allt viktig att ta upp, då jag tror att detta maktspel som Susanna blir utsatt för sker oftare än vi tror. Relationen med den yngre mannen kanske är "skandalös" men egentligen är den inte särskilt konstig.

Språket var också rätt intressant i den här boken. Som läsare blir en inkastad i en scen där det tar en liten stund att orientera sig och förstå var vi är, vad som händer och liknande. Till en början tyckte jag det var jobbigt, men till slut så gillade jag det massor. Det fick en att tänka efter och det här var definitivt ingen bok som en kunde slö-läsa. Med andra ord, ett bra betyg från mig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar