Bokbloggsmaraton - del två

Jag vet att jag är sen med del två i maratonet, men skolan kom i vägen. Och jag känner att jag hellre blir sen med en del än inte gör den alls. Så here goes!

Del två i bokbloggsmaraton handlar om vilken av alla böcker i ens bokhylla som beskriver en bäst. Det kan vara innehållet, eller utseendet som spelar roll, titel eller en viss biroll. I princip vad som helst!

Det här var ett väldigt svårt uppdrag. Jag är jättedålig på att dra referenser till mig själv, eftersom jag inte har så bra kännedom om hur jag själv är. Eller uppfattas. Trots det så kan vi börja med den boken jag automatiskt tänkte först på - Bara vanligt vatten av Kajsa Ingemarsson. Den boken fick jag av min mamma (jag skulle aldrig ha tänkt på att läsa den själv om jag ska vara ärlig) efter att jag sagt "Jag ska jobba inom förlag!". Den här boken beskriver nämligen förlagsvärlden och en författares vardag rätt så perfekt. Eller, ja jag tror det, jag har ju inte börjat jobba inom förlag än. Men det känns som om en författare liksom skulle ha koll på detta. Så, den här boken gjorde mig fantastiskt peppad på att verkligen jobba inom förlag, men passar kanske framtids-Alex lite bättre.

En bokserie som betytt mycket för mig, och för många andra, är självklart Harry Potter-böckerna. Jag och några kursare diskuterade faktiskt just den här om dagen, och sa "alla som älskar böcker måste ju ha en bra relation till Harry Potter". Och jag tror det stämmer väldigt väl. Serien är lång, med flera långa och krångliga böcker, fulla av moraliska dilemman, vänskap, kärlek och ondska. Den har i alla fall lärt mig en massa om vänskap och världen (men jag tror att den skulle ge mig mer idag eftersom jag var ganska ung och oerfaren/naiv när jag läste de första böckerna). Sen så kan jag inte låta bli att drömma om den dagen då någon kommer till mig med ett manus och säger "jag vill att det ska bli nio böcker till, om det slår" och det första manuset är så bra att det blir ett nytt HP-fenomen.

Får jag vara så pass störig att jag säger att jag känner igen mig i Elsa i Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman? Jag var inte så som Elsa är när jag var sju, nästan åtta. Men jag blev kallad för besserwisser av mina föräldrar eftersom jag alltid försökte ha koll på så många saker som möjligt. När jag åkte på kollo när jag var elva så fick vi alla ett varsitt smeknamn i slutet av veckorna. Jag fick heta "Lilla Focus". Och det var på en tid då jag inte ens visste att Wikipedia existerade, så ni kan ju bara tänka er hur det blev sen. Jag älskar att ha rätt, och tyvärr är jag väldigt duktig på att kunna en massa onödig info som gör att folk ser lite snett på mig när jag t.ex. hasplar ur mig "om du inte äter upp din ananas först så kommer den äta dig". Men någon ska ju vara bra på det med!

Bokbloggsjerka 5-8 september

Dags för bokbloggsjerka igen! Jag tycker det passar alldeles utmärkt med lite mer rutiner här på bloggen jämfört med under sommaren.

Veckans fråga handlar om ifall böcker får en att somna på kvällarna eller håller en vaken hela natten.

Mitt svar är: lite av båda. Låt säga att jag just nu läser en jättespännande bok (för det gör jag faktiskt). Då är det lite svårt att hitta ett ställe i boken där det känns bra att lägga ner den och sova. Och sluta tänka på allt som händer i boken, och vad som skulle kunna hända, och hur jag hade reagerat och..ja ni förstår. Min hjärna har en tendens att gå på högvarv om det är verkligt spännande böcker jag läser.
Om det istället handlar om bra böcker, men som inte är vare sig spännande eller särskilt tråkiga, då är det lättare att läsa en stund innan lampan släcks, bara för att varva ner. Tankarna kanske snurrar lite här med, men det är inte alls lika farligt som vid riktigt spännande böcker.
Sen har vi ju de där böckerna en egentligen kanske inte är så sugen på att läsa, men skulle behöva läsa ut pga. att en påbörjat de, eller det helt enkelt anses som en klassiker, eller något sådant. Det finns bara ett fåtal böcker som stämmer in på dessa kriterier, men de få som finns gör att jag efter bara en sida börjar puffa till kudden och sträcka mig efter lampknappen. Jag är helt enkelt inte så sugen på att läsa boken, och då blir den automatiskt ganska tråkig.

Sen är jag en person som över lag har ganska lätt för att somna, och har en bra självdisciplin när det gäller vilken tid jag ska sova. De få gånger jag haft riktigt svårt för att somna ser jag bara som extra timmar till att läsa lite extra, och det är sällan som jag har svårt att somna på grund av en bra bok (om det inte gäller helt nya böcker som jag påbörjar på kvällen. Då brukar det kunna bli svårt att lägga ner boken innan jag ordentligt kommit in i den.)

Brukar ni ha svårt för att somna efter att ni läst, eller tvärtom? Let me know!

Otopia - Per Nilsson

Miqi bor i Otopia, en stad som mer eller mindre liknas vid en utopi, utan ett styre, där alla delar på maten, jobben och familjerna. Pengar finns inte och barnen separeras från sina föräldrar vid födsel. Allt som görs är främst för att undvika det som ledde till floden, det som fick jorden att gå under.

Otopia är en dystopisk historia, berättad ur Miqis synvinkel. Läsarna får först möta henne när hon är utanför Otopia, på väg bort. I det andra kapitlet börjar Miqi förklara vad det var som gjorde att hon valde att lämna Otopia, och så fortsätter historien där fokus skiftar från dåtid till nutid och tillbaka.

Den här boken är nog en av de snyggaste jag sett! Omslaget är svart, med ett mönster som gör att det ser ut som en blandning av läder och trä, och guldbokstäverna som lyser från framsidan står ut och visar hur bra staden ska vara. Bortsett från omslaget och utseendet så är detta en bok jag gillar, det dystopiska känns än så länge lite gjort, men det funkar ändå med den här historien. Miqis hoppande mellan dåtid och nutid gör att jag vill läsa vidare, och språket är nyskapande med korta fragment, som om tankarna är direkt nerskrivna i sin råaste form. Även det talade språket är kort, uppdelat och hackigt, och det funkar så bra! Det återspeglar hur uppdelat och hackigt samhället känns från läsarens perspektiv, som om något skaver och inte riktigt passar.

Jag tror inte att det kommer en uppföljare, vilket jag kanske skulle vilja ha. Det finns många frågor som väcks som jag aldrig får svar på, vilket både är på gott och ont - jag kan ju dels skapa vilken bild jag vill av Otopia och dess invånare.

Tack Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret!

Rabén & Sjögren|Adlibris|Bokus|229 s.

Mitt bultande hjärta - Alf Kjetil Walgermo

Mitt bultande hjärta handlar om 13, snart 14-åriga Amanda som är kär i David. David går i parallellklassen och spelar fotboll varje rast. Amanda själv har en del små utseendekomplex, och cyklar sina fem kilometer om dagen så att hon ska få en ny cykel i födelsedagspresent. Under midsommarfirandet får Amanda hjärtstopp och det visar sig att hennes hjärta är för stort. Hjärtsvikten har gått så pass långt att hon måste få ett nytt hjärta, annars kommer hon att dö.

I och med att jag hade läst baksidetexten, och visste vad boken handlade om sedan innan, så var det enda jag kunde föreställa mig det ena mardrömsscenariot efter det andra där Amanda faller ihop i skolan, i grustaget på cykeln, under rasten när de spelar boll...men det kommer först en bra bit in i boken. Och det är ett bra sätt att bygga upp boken på - jag får nämligen lära känna Amanda, hennes kompis Jenny, David och hennes föräldrar innan det visar sig att Amanda är sjuk. Det känns som om jag då fått lära känna deras riktiga jag, och inte de personerna de alla blir i en krissituation. Jag gillade det! Historien är också väldig gripande, jag var ju tvungen att få veta vad som hände med Amanda. Skulle hon bli frisk? Eller skulle hon få vänta så pass länge att det blev för sent?

Mitt bultande hjärta har lyckats göra en mellanåldersbok som går från att handla om ett mer eller mindre vardagligt sommarlov till en spännande bladvändare.

Adlibris|Bokus|207 s.

Top Ten Tuesday!

I och med att skolan drar igång ordentligt, så drar även Top Ten Tuesday igång igen. Denna vecka handlar det om "Top Ten Book Characters That Would Be Sitting At My Lunch Table". Jag vill bara förtydliga att vid mitt lunchbord så är det en perfekt värld som gäller, så döda karaktärer eller karaktärer som ändrar sig efter den boken jag läst med de i, är precis som jag minns de i böckerna jag läst.

1. Hermione. Det säger sig nästan självt; jag är en pluggis, Hermione är en pluggis, vi skulle komma så bra överens (även fast hon är mycket modigare i alla böcker än jag någonsin var under min uppväxt..eller kommer bli som vuxen.)
2. Ron. Självklart måste Ron få vara med, framför allt eftersom Ron och Hermione är tillsammans (mitt lunchbord finns på universitetet - långt efter att paret slutat Hogwarts alltså). Dessutom skulle nog inte Ron ha något emot att sitta tillsammans med två pluggisar och försöka hitta smarta sätt att fuska under nästa tenta, eller något sådant. 
3. Liesel Meminger (Boktjuven). En person som älskar böcker lika mycket som jag måste få vara med!
4. Lena Duchannes (Beautiful Creatures). Trots att jag inte läst klart första boken i serien än så tycker jag att Lena verkar som en väldigt intressant karaktär, och jag tror att jag skulle kunna ha långa diskussioner om exempelvis kläder med henne (älskar hur hon är beskriven i boken, och jag har ju fuskat och sett filmen, så jag vet ju att hon är intressant. Förutsatt att hon skärpt till sig lite kring det här onda/goda, och faktiskt vill prata om sin bakgrund.)
5. Rincewind (Discworld-serien). Jag tror att Rincewind skulle kunna liva upp stämningen ordentligt om, låt säga någon skulle få för sig att krossa ett fönster eller nåt, oavsett om han ville det eller inte. Rincewind är nämligen den dråpligaste trollkarl jag någonsin stött på, och att inte låta honom äta med oss vore ett stort misstag.
6. Prim (Hunger Games-serien). Visst, Katniss kanske är coolare, starkare, snabbare och allt sånt där. Men jag är lite av en sån person som vill inkludera alla. Och Prim är så himla söt till sättet. Och smart. 
7. Peeta (Hunger Games-serien). Bara för att jag älskar att baka. Han skulle kunna lära mig baka de mest fantastiska bröden, bakelserna och tårtorna. Vadå prata om skolarbetet vid lunchen? Nej här är det recept som gäller! 

Bokbloggsmaraton

Photos and books har startat ett bokbloggsmaraton med anledning av att en kan behöva en liten knuff efter sommarlov och liknande, för att komma igång igen. Maratonet går ut på sex till sju uppdrag som ska avklaras under två veckor, så de närmsta veckorna blir det nog ganska hög aktivitet här på bloggen!

Det första uppdraget handlar om ett bokminne av något slag. För mig är det när jag fyllde åtta år och fick en bok i födelsedagspresent av min styvmamma (som jag vid den tiden bara träffat ett fåtal gånger). Det var Det blåser på månen av Eric Linklater, och det var den första ordentliga bok jag någonsin fått. Tidigare hade jag och mamma lånat kortare böcker på biblioteket, läst ur böckerna som fanns på dagis och liknande, men den här var ju lång i jämförelse! Jag vill minnas att jag läste hela själv, men så är det säkert inte. Jag tror att min styvmamma läste ganska mycket högt för mig innan jag skulle sova (något hon fortsatte med när Guldkompassen kom in i mitt liv). Det är nog det viktigaste som hände mig som liten, eftersom den boken fick mig att vilja läsa mer och mer, och även komma på vilket yrke jag vill ha.

Terminsstart!

Imorgon börjar min sista kurs i som jag kommer läsa på Stockholms Universitet, Förlagskunskapen. Fram tills idag har jag låtit mig själv ha ett litet sommarlov (of some sort) eftersom jag dels behövt förbereda mig för skolan, och dels faktiskt inte läst så mycket (läs jobbat sjukt mycket och inte haft någon som helst ork till att läsa...tyvärr). Men! Nu är jag tillbaka! Jag har skaffat en ny och snabb dator, som förmodligen inte påverkar alls ifall jag kommer läsa mer eller inte, men den är fin att titta på, och skriva på. Jag kommer plugga något jag kämpat i tre år för att få plugga, jag kommer besöka Bokmässan på skoltid (hur awesome är inte det??) och jag kommer få praktisera (jag vet inte var än, men jag hoppas ju självklart på Rabén och Sjögren. Om någon med kontakter där läser detta - ni vet var jag finns!). Jag har även kommit ur mitt lilla blyga träsk där jag med både avund och beundran ser på alla andra bokbloggare som beställer recensionsexemplar till höger och vänster, och börjat beställa jag med. Det är ju faktiskt inte så farligt att skicka de där mejlen, oftast får jag ju ett positivt svar tillbaka!

Det här kommande läsåret kommer nog bli extremt roligt, konstigt och kanske lite jobbigt, men jag är mer peppad än överväldigad. Nu kör vi!