Bokbloggsjerka 28-31 mars

I veckans bokbloggsjerka handlar det om litterära tatueringar: vad en skulle kunna tänka sig att göra och var på kroppen konstverket skulle sitta.

Jag har sedan tidigare två, varken stora eller små, tatueringar som står för saker jag älskar och alltid kommer ha med mig i mitt liv. För mig är det viktigt att jag kan stå för mina tatueringar även om 50 år. Därför är det lite svårt för mig att komma på något som skulle kunna vara så pass minnesvärt att jag vill ha det intatuerat för resten av livet. Jag gillar många böcker, älskar också väldigt många böcker, och är rädd för att jag kanske inte skulle kunna ge alla böcker den kärlek de förtjänar, eftersom en bara har ett visst antal kvadratcentimeter hud.

Om jag skulle göra något skulle det nog bara bli en bild på en bok eller två, troligtvis på insidan av ena fotankeln (jag vet att det tydligen ska göra jätteont där men det är där jag vill ha den). Men en cool idé hade varit att tatuera in titlarna på alla sina favoritböcker som hjärtat dunkar lite extra hårt för, i bara ren text, samma typsnitt och storlek, över t.ex. låret. Tycker lårtatueringar är sjukt snygga!

”Och nu när vintern kommer blir du ännu äldre. Man blir hemskt gammal på vintern”

Sent i november av Tove Jansson kommer citatet ifrån (sid. 144).
För en som inte läst de andra Muminböckerna (jag vet, jag är dålig) men sett barnprogrammen och läst de små serierna, så kände jag bara igen ett par av karaktärerna i boken. Filifjonkan, hemulen, homsan Toft, Onkelskruttet och mymlan träffas i Muminhuset där de bosätter sig under tiden som Muminfamiljen är bortrest (den här boken utspelar sig samtidigt som Pappan och havet).
Som jag redan skrivit ett par dagar tidigare så anser inte jag personligen att det här är en barnbok. Egentligen så innehåller den här boken alldeles för många problem och tankar hos karaktärerna som är svåra för barn att förstå.

Jag har överlag väldigt svårt att förstå vad Jansson vill säga med den här boken. Ibland känns det som om Jansson låtit homsan Toft porträttera henne själv, i och med att låta dimman i Mumindalen föreställa skrivkramp, och låta Muminfamiljen stå för fantasin som homsan måste träffa för att kunna fortsätta berätta sina historier.

Omslagsonsdag - på önskelistan

Omslagsonsdag, ursprungligen postat hos Bokpotaten, handlar denna vecka om böcker på önskelistan. Min önskelista, eller TBR-lista, är ju rätt lång, men jag knåpade ihop i alla fall tre omslag på böcker jag tänkte läsa inom en snar framtid.

Top Ten Things On My Bookish Bucket List

I Top Ten Tuesday  denna vecka handlar det om bokrelaterade saker man vill hinna göra innan man dör. Så...ska vi bara ta och slänga in den där boken 1001 böcker du måste läsa innan du dör på listan? Nej skämt åsido, klart vi ska få till en lista av detta!

1. Få mitt drömjobb som bokförläggare. Det skulle vara helt underbart att få jobba med att läsa böcker hela dagarna!
2. Läsa klart alla böcker jag har på min bok-lista (ja jag har en lång lista med böcker som jag vill läsa. Den listan kommer definitivt att fyllas på med fler böcker framöver)
3. Besöka Harry Potter-världen. Jag växte ju upp med Harry Potter och att få åka till den världen vore helt otroligt fantastiskt!
4. Besöka Hobbiton. Även fast jag faktiskt inte läst Tolkiens böcker (nej inte en enda. Än) så vill jag jättegärna åka dit. Verkar superhäftigt!
5. Ha ett bibliotek i mitt hus. Jag pratar alltså om ett helt rum fullt med bokhyllor, som täcker väggarna, och ett gäng skönt stolar och soffor med en massa lampor som ger ett bra ljus för att läsa. Det behöver inte vara lika stort som Belles i Skönheten och Odjuret, men något åt det hållet. 
6. Skriva en bok. Det är lite av en hemlig dröm, och på grund av dåligt självförtroende så tror jag inte att jag någonsin skulle kunna skriva något så pass bra att det skulle kunna bli publicerat. Men det vore himla häftigt. 

Jag vet inte om jag kommer på så mycket mer just nu. Det finns säkert en massa saker som jag missat, men som vanligt så måste man ju missa någonting. 

Tenta!

Jag sitter med den absolut roligaste sysselsättningen man kan tänka sig: hemtenta. Den ska vara klar och inskickad på fredag, jag ska besvara två frågor och skriva 6-8 sidor totalt. Det är ju hur många sidor som helst!
Jag ska i alla fall prata om varför en bok kan anses vara, eller inte vara, en barnbok. Jag har valt Tove Janssons Sent i november, eftersom jag inte alls tycker att det är en typisk barnbok. Den känns mer som en barnbok för vuxna, med tanke på vilka problem boken behandlar och vilka sorts karaktärer som finns med i historien.
Den andra frågan jag ska besvara handlar om hur en bok kan anses typisk för sin tids syn på barn och barnlitteratur. Här har jag valt att diskutera Rödluvan eftersom det finns så otroligt många versioner av den skrivna, samt att varje version av den verkar vara mer eller mindre tidstypisk.

Som vanligt känns det som om jag har alla svar, men att sätta sig och skriva ner de är en annan femma... Tur att en har en blogg att distrahera en med!

Vinterviken

Så, här om dagen läste jag ut "Vinterviken". Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den boken förutom att den känns som en bok där författaren velat ha med så många saker som möjligt på en så kort tid som möjligt. Jag tror vi fick fram att boken gick in under sju olika genrer igår i skolan. SJU! Inte nog med att John-John är en typiskt grabbig grabb som har faderskomplex och bara kan se en enda utväg i bråk - slå sig fri, han blir dessutom helt tvärtemot den typiska macho-grabb-attityden i den bemärkelsen att han blir efterhängsen och besatt av tjejen han blir kär i. Kan författaren bara snälla ta och bestämma sig?

Och förresten, vi måste prata om John-Johns förhållande till sin mamma. Det låter inte särskilt hälsosamt i de här små dikterna som inleder varje kapitel. Men å andra sidan är det ju alltid roligt att psykoanalysera, framför allt när det är fiktiva karaktärer det handlar om.

Dessutom var det otroligt ansträngande att fortsätta läsa boken trots de otaliga objektifieringarna av kvinnor som ständigt gjordes. Jag var tvungen att hela tiden tänka "det här är huvudkaraktärens egna tankar, inte nödvändigtvis författarens" för att ens kunna fortsätta med boken.

(Här har vi filmomslaget, men jag tycker det får duga som bild. Det är ju så jag har tänkt mig att både John-John och Elisabeth sett ut.)                  
                          
Som du förstår var inte detta min favoritbok, men det behövs ju också ett par böcker som får en att inse hur pass bra alla andra böcker är!

Favoriter (i urval)

Alla har vi vissa böcker och författare som för alltid kommer vara favoriter och ligga oss varmt om hjärtat. För mig är det främst de böckerna jag växte upp med, som Harry Potter, "Guldkompassen" med mera. Men en författare jag alltid kommit tillbaka till är Haruki Murakami.

Det hela började i högstadiet när jag läste en vanlig ungdomsbok där boken "Norwegian Wood" nämndes. Kort därefter nämndes också "Kafka på stranden" och jag bestämde mig för att vilja läsa båda. Så i den största bokbeställning mamma någonsin gjort åt mig på Adlibris kom ett paket med fyra eller fem Murakami-böcker (samt en annan bok som jag ska skriva om vid ett annat tillfälle).

"Norwegian Wood" var inte en favorit hos mig, till en början. Jag var runt 14-15, förstod inte hur kärleken kunde bete sig, och tyckte mest att boken innehöll långa meningar och en konstig handling. Idag skulle jag nog uppskatta den mer, om jag kände att jag hade tid att läsa om den.

"Kafka på stranden" däremot, jisses vad den vann över mig på Murakamis sida! Jag älskade blandningen mellan det realistiska och det fantastiska, samt hur Murakami hela hela tiden metarefererar till andra stora och fantastiska verk. Bara i "Kafka på stranden" tar Oedipus-dramat plats på en helt ny nivå, och bara refereringen till Franz Kafka gör mig så glad.
(Älskar för övrigt att det är en katt på omslaget!)

Det är underbart hur vissa böcker får mig inspirerad till att läsa andra, fantastiska böcker.

Divergent

Under Lucia-helgen träffade jag en kompis som började prata lite smått om "den där nya boken hon börjat läsa" och som den boknörd jag är frågade jag direkt "Vad heter den?" varpå jag fick svaret "Divergent". Hon gick igenom handlingen en aning, i princip bara att det handlade om en tjej som, när hon fyller 16, ska välja vilken falang i samhället hon ska tillhöra. Bara den meningen fick mig intresserad, och ett par dagar senare hade jag impulsköpt boken jag med. Två dagar senare hade jag läst 150 sidor och ungefär en vecka senare var boken utläst och "Insurgent" påbörjad.

Vad är så fantastiskt med den här boken då? Framför allt blev jag tagen av hur den här berättelsen hela tiden verkar dölja något, och jag vill bara få veta mer om alla de hemligheter som den här trilogin verkar dölja. Inte nog med att Tris ska försöka hitta sin plats i den nya falang av samhället, och alla hennes inre strider, så märks det att det finns andra, yttre strider med hemligheter som kommer att avslöjas i bokserien.

Om man ändå hade all tid i världen att läsa, då hade jag varit klar med den här trilogin för länge sen! Längtar till den dagen då det uppfinns en tidvändare.

Jag ser dessutom fram emot när Divergent har biopremiär! 30 april är datumet här i Sverige!


(bild lånad från Google)

Bokfull

Ni vet att det finns människor som har en ovana av att dricka alldeles för mycket alkohol och för lite vatten och sen vakna upp dagen efter med den ökända baksmällan? Det var länge sen jag blev bakfull, men i veckan hände det faktiskt, efter att jag läste ut "Nyckeln" av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren.

Engelsfors-trilogin har legat mig varmt om hjärtat ända sedan jag hörde talas om första boken, "Cirkeln". Jag slukade den på några veckor, önskade mig den andra i julklapp (men fick istället, såklart, årets augustprisvinnare), köpte den själv och nu, i Februari var det alltså dags att köpa den allra sista. Jag tänkte länge och väl på om jag skulle vänta tills dess att boken kom ut i pocket-form, men efter ett par påhejande ord från klasskompisar (och mitt inre bok-monster som hungrade efter en avslutning) gick jag helt sonika till Akademibokhandeln och gick därifrån ungefär tio minuter senare med boken i min hand.

Efter att jag hade mycket att göra i skolan blev jag inte så peppad på att läsa över huvud taget, inte ens skönlitteratur, så jag bestämde mig förra veckan för att "på söndag, då ska jag ha läst ut den". Det tog tre dagar så var den utläst. Och jag kunde liksom inte vakna dagen efter utan en känsla av tomhet, en lätt huvudvärk och längtan efter ett stort glas vatten (p.g.a. så sorgligt så jag grät. På riktigt.)

Förutom den enorma känslan av tomhet (måste nog köpa "Berättelser från Engelsfors" omgående!) så lämnade boken också efter sig en känsla av lugn och jag är otroligt nöjd med hur allt slutade. Som vanligt är det jobbigt när karaktärer som man tycker om försvinner på ett eller annat sätt, men jag tycker ändå att de viktigaste personerna försvann på ett värdigt sätt. Jag är också otroligt glad över att den här bokserien fått så stort genomslag, dels för att den är svensk, utspelar sig i en liten håla i Sverige, men främst för att den handlar om ett gäng starka tjejer som får makt. Girlpower!
(bild lånad från Bokus)

Välkommen!

Hej och välkommen till min nystartade lilla blogg! Jag är en obotlig boknörd, och jag hoppas att det kommer märkas här i mitt lilla krypin. Jag har nämligen läst ordentliga böcker, romaner, sedan jag var ungefär åtta år gammal. För det har jag att tacka min pappas fru som på min åttaårs-dag gav mig "Det blåser på månen" av Eric Linklater. Sedan dess har jag varit totalt frälst av den värld böcker bygger upp, och den inspiration jag får av dem!

Förutom att läsa så håller jag just nu på att studera för att få jobba inom förlag - det vill säga läsa ännu mer, fast jag får betalt för det! I skrivande stund är jag inne på min tredje termin litteraturvetenskap på Stockholms Universitet, och till sommaren har jag en kandidatexamen i ämnet (om allt går som det ska, såklart). Därefter väntar ett år på historiska institutionen och Förlagskunskap (om allt går som det ska, såklart) och sen är jag klar!

Tack vare dessa tre terminer i litteraturvetenskap har jag bara blivit mer och mer frälst av böckernas värld och min nuvarande to-read-list är ungefär 40-50 titlar lång, give or take, och nya titlar läggs hela tiden till listan.

Nog om mig, från och med nu blir det fokus på historierna. Häng med vetja!