I veckans bokbloggsjerka är frågan "Hur ser din syn på deckargenren ut och hur ställer du dig till dåligt korrekturlästa böcker?"
För det första: jag har tyvärr en rätt förutbestämd bild av hur en typisk deckare är: A dödar B, som är vän med C som har med utredningen att göra på något sätt. Tyvärr känns det som om de flesta deckare följer ungefär samma mönster, eller så är handlingen bara dötråkig mellan de avsnitt när en får följa utredningen, eller kanske den som begått brottet. Nu vet jag inte om Dan Browns böcker går in under deckar-genren (jag skulle ju hellre säga att de är mer äventyrs-böcker) men de är i så fall ett undantag för mig. Jag har även lyckats läsa någon deckare när jag var yngre som fokuserade på ett par poliser vars karaktärer var fantastiskt roliga och briljanta, så en författare/bok kan jag i alla fall tycka är bra.
Gällande dåligt korrekturlästa böcker tycker jag att det är lite jobbigt med såna böcker eftersom stavning, det tycker jag en författare ska behärska, och faktafel...well, jag skulle acceptera ett faktafel om det gällde en historisk roman, där nästan ingen vet vad som egentligen hände, eller vad den specifika gatan hette på 1700-talet. Men att strunta i att kolla upp om Slussen följer efter Gamla Stan eller T-Centralen på röda tunnelbanelinjen är bara slarvigt och gjort med lathet (sen så vill ju jag jättegärna bli korrekturläsare, eller i alla fall jobba på ett bokförlag när min utbildning är klar, så jag antar att jag är lite mer sträng på sånt här pga det).
Jag är inte såhär negativ egentligen, jag lovar!
Jag kan tipsa om Louise Pennys deckare. Karaktärerna runt mordgåtan är minst lika intressanta som mordet.
SvaraRadera