The Sleeper and the Spindle - Neil Gaiman & Chris Riddell

En drottning ger sig ut tillsammans med sin tre trogna dvärgar för att rädda världen från en pest, en
sömnsmitta som drar allt snabbare över landet och snart invaderar även hennes rike. Resan blir lång och svår för drottningen, men snart finner hon orsaken till pesten, sömnen, högst upp i ett torn i grannrikets slott som är täckt av klättrande rosor.

Låter inte drottningen precis som Snövit? Och den sovande skönheten låter ju som Törnrosa, right? Gaiman har skrivit en fantastisk berättelse där han blandar ihop två sagor och sätter sin egna, skruvade twist på det hela. Allt ackompanjeras av Riddells fantastiska illustrationer (jag vill ha alla som prints att sätta upp på väggarna nu tack) och blir till slut inte bara en historia, utan en hel berättelse som måste upplevas fler än en gång. Jag kommer definitivt läsa om den här boken, om inte för historien så för bilderna. Jag bläddrar i den då och då bara för att se de igen. Och omslaget! Herregud vad genialt gjort. (Vill ni se hur det ser ut mer exakt kan ni kika in den här videon som Anna på Sagan om Sagorna gjort där hon bland annat visar upp omslaget och andra fina grejer från boken).

Men till själva historien då (och jag ska försöka att inte avslöja för mycket). Vi har en stark kvinnlig huvudkaraktär i formen av drottningen tillsammans med sina tre, manliga medhjälpare. Och här börjar det bli problematiskt, eftersom jag för det första måste beskriva drottningen som stark. Vilken annan man som helst hade ju bara beskrivits som modig, om ens det. Så, låt mig refrasera (nej det är inte ett ord men ni förstår?): Vi har en sjukt cool drottning som ger sig ut på ett svårt och farligt uppdrag där hon sätter sitt liv i fara för att rädda sitt kungarike. Allt slutar på ett så himla bra sätt och jag satt med ett stort leende på läpparna när jag slog ihop boken. Kvinnorna tar stor plats, med all rätta.

Mitt råd? Spring och köp, nu!

Internetproblem

Så fint att jag hade en hel vecka med tidsinställda inlägg där veckan började med "jag är tillbaka" och så var jag visst inte det. Men det är inte mitt fel! På tisdagen för två veckor sedan så bestämde sig vår internetleverantör för att lägga ner. De hade nämligen blivit uppköpta av ett annat företag och snart skulle vi få nya leverantören. "Snart" som i "kanske om två veckor men vi vet inte säkert". Så vi har raidat datorerna på serier och filmer som vi redan har (Netflix var ju inte att tänka på när killen har 1 GB internet på telefonen och jag inte ens har haft ett telefonabonnemang här i Norge) och försökt överleva utan konstant tillgång till denna underbara uppfinning.

Tips på saker en kan göra när en inte har internet:

• Kolla på Attack on Titan
• Bli förkrossade över att vi inte har säsong två i ovan nämnda serie
• Bli lite mer förkrossad över att du inte kan hitta säsong två ens när du får internet
• Kolla på Bron (båda säsongerna) och bättra på din danska
• Kolla på The tunnel (som alltså är den brittiska-franska versionen av Bron) och öva upp din franska
• Städa ofrivilligt mycket
• Börja på ett nytt jobb 

Typ det har våra två veckor bestått av. Plus lite läsning (fast mycket mindre än vad som vore rimligt i ett internet-löst tillstånd). 

Så, från och med imorgon så är vi igång som vanligt igen. Okej? Bra, då säger vi så!

I’ll give you the sun, Jandy Nelson

Noah är tretton år gammal när han faller handlöst för stjärnpojken Brian som flyttar in i huset bredvid, när hans tvilling Jude surfar och flörtar med pojkarna om dagarna och han själv drömmer om att få komma in på den bästa konstskolan i delstaten. Tre år senare har tvillingarna sagt upp kontakten med varandra, Jude har klippt av sig sitt långa hår och Noah har gett upp alla tankar om konstskolan. Vad var det egentligen som hände som gjorde att tvillingarna slutade prata med varandra? Kommer de någonsin komma fram till att de båda sitter på varsin halva av historien och bara kan göra sin värld hel om de pratade med varandra igen?

Och kolla på detta omslag! Ja alltså utan
de där klistermärkena då, kan vi
sluta med dem tack?

Den här historien är berättad i två olika tider, en ur Noahs synvinkel från när tvillingarna var 13 år gamla, och en ur Judes synvinkel från när de båda är 16. Som jag tidigare märkt i Nelsons sätt att berätta (visserligen har hon bara skrivit The sky is everywhere samt denna, men ändå) så har formen på berättandet en stor betydelse i historien. I The sky berättas historien liksom på två sätt, ett i vanlig text, och ett i bild där textstycken som tidigare i berättelsen skrivits ned hittas och visas upp (if that made sense, men alltså läs den bara, den är bra!). I denna bok så berättas ju också historien på två olika sätt, fast här drar Nelson ordentligt ut på tiden mellan första och andra delen, hela tre år. Och det är skönt att hoppa mellan 13-åriga, konstnärliga, fantastiska Noah som beskriver sitt liv i självporträtt och den 16-åriga Jude som förföljs av sin far-/mormors (förlåt det var ett tag sen jag läste boken så jag minns inte om det berättas vems mamma det är, inte för att det är relevant ändå) spöke (fast inte på ett dåligt sätt alltså, de pratar faktiskt med varandra), följer sin far-/mormors bibel som om det vore en..ja, bibel och försöker få en mindre jätte att lära henne hugga i sten. På varsitt håll berättas deras enskilda, dagliga historier samtidigt som läsaren får reda på, samtidigt som de själva, vad det egentligen var som hände mellan dem. 

Som med Nelsons andra bok är det här en historia som kanske inte är särskilt originell men berättas på ett desto mer originellt sätt. Och det är det som gör det så bra, för oavsett om jag i princip känner på mig hur historien kommer att sluta så vet jag ändå inte exakt hur slutet kommer berättas. Och det är det som gör allt så fint! Språket är också en anledning till att sätta sig och beställa den här boken, jag vet inte hur många foton jag har tagit på olika citat som helt och hållet tagit andan ur mig (det här är en bok jag kommer att läsa om med penna och hundöron). Titeln kommer för övrigt från en av de finaste citaten i hela den här boken.

{Adlibris|Bokus|384 s.}

Det här med att ha fantastiska vänner

Så i mitten av sommaren klagade jag till Anna om att jag inte orkade läsa något, men ändå ville läsa. "Läs Harry Potter!" svarade hon, varpå jag med skämskudden framför ansiktet svarade "Jag har inte den här...". Så jag valde någon annan, lättsmält bok och tänkte inte mer på det.

När jag sedan kom hem efter en vecka i Göteborg hade jag (!) fått paket till min nya adress. Det var hur gulligt som helst eftersom det var en himla massa kattungar påklistrade utanpå paketet. Inuti låg Harry Potter and the Philosopher's Stone och Stardust samt ett kort med andemeningen "Inget hem är ett hem utan Harry Potter". Så nu har jag börjat läsa om Harry Potter (nej jag har inte läst serien mer än en gång, ja jag vet att jag är knasig) och jag kan liksom inte komma ihåg att den var så himla rolig?!

Så, det lönar sig verkligen att ha så himla vänner som dels förstår hur det är att inte orka läsa något speciellt, och som är så pass snälla och fantastiska att de skickar bokpaket till en! Nu ska här läsas Harry Potter och Stardust!

Jeg og Earl og jenta som dør - Jesse Andrews*

Greg berättar i den här boken om sitt sista år i high-shool. Hittills har han undgått att märkas så
mycket som möjligt på skolan, sett till att ödelägga alla former av relationer han någonsin haft med tjejer och skapat ett gäng filmer tillsammans med sin kompis Earl. Ja tills ett av Gregs ex går och får cancer och hans mamma tvingar honom till att umgås med henne.

Nu kanske det låter som om Earl och den här tjejen kommer hitta tillbaka till varandra under tiden som hon är döende och så blir de kära och Greg blir helt hjärtekrossad av bara tanken på att hon kanske kommer dö. Fel. Det här är snarare en historia om hur Greg försöker få Rachel (tjejen) glad till varje pris, trots att hon är döende, och om hur Greg och Earl gör amatörfilmer. Och det blir helt okej faktiskt.

Men om vi ska prata lite allvar här. Det här är ju trots allt en allvarlig historia, fast berättad på ett ganska så roligt sätt. Greg är författaren och kommenterar hela tiden vad som händer i boken och vad han själv tycker om att skriva allt. Och det är väl okej, jag menar, det är en personlig historia trots allt.
Men filmerna, de gör sig nog mycket bättre i just en film. Jag har ganska svårt för att föreställa mig vissa saker (framför allt när jag läser andra halvan av den här boken mitt i natten för att jag inte kan sova pga. ångest) så film-sekvenserna blir liksom inte roliga. Däremot så ser jag väldigt mycket fram emot att se filmatiseringen av den här boken (trots att Greg dyrt och heligt lovar att den här boken absolut inte ska bli en film, eftersom det "händer riktigt dumma saker när en gör om en bra bok till film, tänk då vad den här spy-orgien till en bok skulle resultera i"), framför allt eftersom Rachel spelas av min favorit-sjukling Olivia Cooke (hon spelade sjuk i Bates Motel om ni sett den. Om ni inte sett den, gör det. Den är lite intressant).

Till slut då, vad tycker jag egentligen? Om jag ska vara helt ärlig så är jag rätt osäker. Det är en fin historia och så, som egentligen inte lämnar ett så starkt intryck. Många har jämfört den här boken med Förr eller senare exploderar jag och alltså nej, jag tänker inte säga att de ens är lika förutom på det sättet att någon är döende av cancer och någon annan försöker uppmuntra döende person. Om ni vill ha en gråt-fest, läs något annat. Dock är den rolig på sina ställen, och det är klart att jag känner sympati för alla inblandade. Sättet den är skriven på gör den speciell och slutet gjorde mig faktiskt lite rörd. Men inte mer än så.

*Eftersom jag gått och bosatt mig i Norge och inte fick tag i den här boken på engelska så läste jag den på bokmål, rätt och slätt. 

Augusti/september-enkät

Vi kör igång bloggandet lite lätt såhär med en enkät! Eftersom den här enkäten främst handlar om augusti, och egentligen ska besvaras i början av augusti, så tar jag och tweekar om den här lite till september. Det är okej va? Ja det är ju min blogg, jag gör vad jag vill, mohaha! Hittade förresten den här enkäten här.

1. De flesta är överens om att sommaren 2015 inte har varit någon höjdare vädermässigt, hittills. En del läser mycket när det regnar, andra sitter mest och trånar efter den där solstolen som inte går att använda. Hur har din lässommar varit? (Hittills, även här, sommaren är ju inte slut ännu.)

Augusti har varit den bästa månaden för mig hittills på hela året faktiskt! Hela sju böcker har blivit påbörjade och utläst, i jämförelse med juni (fyra böcker utlästa, sju böcker påbörjade men ej utläst än idag) och juli (fyra). Det har hänt extremt mycket för mig denna sommar, jag har nämligen flyttat från Stockholm och Sverige och är numer bosatt i Norge! Därför har jag flängt fram och tillbaka över hela landet med flyttlass och dessutom spenderat en vecka i Jönköping (DreamHack) och en i Göteborg (hälsa på pojkväns släkt och vänner). I augusti har jag bara varit hemma och har kunnat läsa hur mycket som helst. En del sömnlösa nätter har också bidragit till denna "höga" siffra.

2. Nämn tre böcker du bara måste läsa i augusti (gamla eller nya).

Vi tar september då. Hm. I bokhyllan lockar just nu Den unga eliten, House of leaves och Stardust. Men jag måste verkligen inte läsa någonting, press funkar inte på mig just nu. Jag köpte dessutom precis The sleeper and the spindle (yay!) och Ready player one vilka också känns väldigt lockande. 

3. Vilka nya böcker som kommer i augusti längtar du efter?
Vi tar september än en gång. Rörelsen av John Ajvide Lindqvist. Läste precis ut Himmelstrand och det här är någon form av prequel till den. Sen har jag tyvärr inte så bra koll tyvärr. Clara Henrys bok är nog ett måste i bokhyllan. Och så kanske jag kommer att få läsa sista delen i Siri Pettersens serie, Evna. Jag hoppas nämligen att den skickas från Gyldendals kontor senare i veckan, men det är ett förhandsexemplar eftersom den egentligen släpps i oktober. Och den är ju på norska så min hype kanske inte gäller i Sverige. Ni kan istället glädja er åt att Röta snart kommer ut hos er!

4. Kräftor eller surströmming. I augusti är det premiär för dessa "delikatesser". Vilket väljer du helst?
Inget av det, äter inte djur. 

5. Vilken är den bästa boken du läst i sommar?
När hundarna kommer, helt klart. 

6. Finns det någon för dig ny författare du är sugen på att läsa i höst?
Läs fråga nummer tre igen så får du svar på det :) 

7. För många är ju också augusti förknippat med skolstarten. Har du något starkt läsminne från skolåren?
När alla i min klass hade med sig Harry Potter och dödsrelikerna i väskorna och bad om att få stanna inne i klassrummet på rasten så att de kunde läsa vidare. Och hur alla satt och frågade vilken sida alla andra var på så att ingen skulle bli spoilad om någon råkade läsa något extremt spännande eller chockande och ville dela med sig. 

8. Semestern är kanske slut, men hur gör du för att hålla liv i sommarkänslan lite till?
Njuter av solen på balkongen när det är vindstilla. Nu börjar det faktiskt blåsa lite väl kallt om tassarna om en är barbent. 

9. Anta att det börjar komma en hel del höstböcker hem till dig, men du är ju inte färdig med de böcker du hade planerat att läsa i sommar ännu. Samtidigt vill du kasta dig över nyheterna. Hur prioriterar du?
Jag vet inte hur många böcker som är på väg hem till mig eftersom jag faktiskt inte brytt mig så mycket om nyheterna, men just nu är det väldigt mycket lusten som styr. Jag är fortfarande i någon form av lässvacka där varje tvång gör att jag förlorar läslusten helt, så om det betyder att jag behöver köpa en ny bok och läsa den för att få igång läsningen igen så får jag göra det helt enkelt. Om Evna kommer så kommer jag definitivt att kasta mig över den. 

10. Till sist, vilken är höstens allra mest efterlängtade måste-läsa-direkt-bok för dig?
Upprepar mig här men...Rörelsen, Ja jag har mens, hurså?och Evna. Ja det är tre böcker. Jag sa ju att jag gör som jag vill. 

Men hej, välkommen tillbaka

Jo alltså såhär är det va. Det blev lite mycket där ett tag, och vi kommer till det senare. Men det viktigaste är nog att jag förhoppningsvis är tillbaka här på bloggen efter ett välbehövligt sommarlov!

Jag har såklart hängt med i svängen lite och jag har läst en hel del, så det finns en del recensioner på lager utifall att jag hamnar i en pressad sits igen. Förutom det så har jag bland annat sysslat med detta:

Juni
Avslutade min sista kurs på Stockholms Universitet (jag kommer tillbaka för en distanskurs i höst, men egentligen är jag helt klar).
Jobbade på DreamHack och var för första gången gruppledare tillsammans med några andra för ett ganska stort team. Det var helt awesome, det teamet har bästa medlemmarna!
Fyllde 23 år (yay, grattis till mig!).
Inte riktigt klarat av omställningen av att inte befinna mig i Stockholm och haft panikattacker. Yay...

Juli
Sökt en massa jobb i Norge (ja juste, jag bor här numer!).
Åkte till Göteborg en vecka, såg på teater och myste med en katt.
Sov.

Augusti
Bodde i Stockholm en vecka och jobbade på Bonnier Carlsen.
Packade ihop min studentlägenhet och flyttade i princip allt till mammas garage.
Flyttade på riktigt till Norge och ansökte om personnummer här.
Fick ett jobb! Som jag börjar på imorgon!

Så, quick recap. Alla med på banan? Bra! Då fortsätter vi. Från och med denna vecka hoppas jag på att bloggandet är tillbaka på banan igen.