Greg berättar i den här boken om sitt sista år i high-shool. Hittills har han undgått att märkas så mycket som möjligt på skolan, sett till att ödelägga alla former av relationer han någonsin haft med tjejer och skapat ett gäng filmer tillsammans med sin kompis Earl. Ja tills ett av Gregs ex går och får cancer och hans mamma tvingar honom till att umgås med henne.
Nu kanske det låter som om Earl och den här tjejen kommer hitta tillbaka till varandra under tiden som hon är döende och så blir de kära och Greg blir helt hjärtekrossad av bara tanken på att hon kanske kommer dö. Fel. Det här är snarare en historia om hur Greg försöker få Rachel (tjejen) glad till varje pris, trots att hon är döende, och om hur Greg och Earl gör amatörfilmer. Och det blir helt okej faktiskt.
Men om vi ska prata lite allvar här. Det här är ju trots allt en allvarlig historia, fast berättad på ett ganska så roligt sätt. Greg är författaren och kommenterar hela tiden vad som händer i boken och vad han själv tycker om att skriva allt. Och det är väl okej, jag menar, det är en personlig historia trots allt.
Men filmerna, de gör sig nog mycket bättre i just en film. Jag har ganska svårt för att föreställa mig vissa saker (framför allt när jag läser andra halvan av den här boken mitt i natten för att jag inte kan sova pga. ångest) så film-sekvenserna blir liksom inte roliga. Däremot så ser jag väldigt mycket fram emot att se filmatiseringen av den här boken (trots att Greg dyrt och heligt lovar att den här boken absolut inte ska bli en film, eftersom det "händer riktigt dumma saker när en gör om en bra bok till film, tänk då vad den här spy-orgien till en bok skulle resultera i"), framför allt eftersom Rachel spelas av min favorit-sjukling Olivia Cooke (hon spelade sjuk i Bates Motel om ni sett den. Om ni inte sett den, gör det. Den är lite intressant).
Till slut då, vad tycker jag egentligen? Om jag ska vara helt ärlig så är jag rätt osäker. Det är en fin historia och så, som egentligen inte lämnar ett så starkt intryck. Många har jämfört den här boken med Förr eller senare exploderar jag och alltså nej, jag tänker inte säga att de ens är lika förutom på det sättet att någon är döende av cancer och någon annan försöker uppmuntra döende person. Om ni vill ha en gråt-fest, läs något annat. Dock är den rolig på sina ställen, och det är klart att jag känner sympati för alla inblandade. Sättet den är skriven på gör den speciell och slutet gjorde mig faktiskt lite rörd. Men inte mer än så.
*Eftersom jag gått och bosatt mig i Norge och inte fick tag i den här boken på engelska så läste jag den på bokmål, rätt och slätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar