Bloggträff!

Hör upp allesammans!

Som ni kanske vet har jag just nu min praktik på Bonnier Carlsen. Nu i slutet på maj kommer vi att ha en bloggträff där ni som bloggare kommer få läsa och diskutera två nya, spännande böcker från oss på Bonnier Carlsen!

Böckerna är ”Stjärnstenen” av Jo Salmson och ”Huset mittemot” av Alex Haridi. Ni kommer även att få träffa författarna och har då möjlighet att ställa alla möjliga sorters frågor om både dem och deras böcker.

Datumet för träffen är måndag den 25:e maj!

Låter det intressant? Skicka ett mejl till mig på alexandra.ek.oberg@gmail.com så jag vet att du är intresserad. Skriv även med en adress så skickar jag böckerna till dig och håller dig uppdaterad.

Råta - Siri Pettersen

SPOILERVARNING! Har du inte läst ut Odinsbarn än råder jag dig verkligen att inte fortsätta läsa efter denna mening. Så, nu får alla andra skylla sig själva. Nu sätter vi igång!

Hirka tar sig igenom Korpringen (eller Ravneringen som det då heter på bokmål eftersom jag var dum nog att försöka mig på det. Förlåt om den här recensionen är halvt oförståelig på grund av detta faktum) och hamnar till slut i England, närmare bestämt York. Året är någonstans runt 2008 och hon får jobb i en kyrka, mot mat och husrum. Men det är någon som följer efter henne, en man i skinnjacka och grå tröja. Och han ser inte snäll ut. När ett gäng män följer efter Hirka hem till kyrkan och hon till slut kämpar för sitt liv (och till råga på allt så är hennes korp Kuro dödssjuk) inser hon att det kanske inte är så bra att stanna kvar i kyrkan. Efter lite övertalning från mannen i skinnjacka (i form av att han räddade hennes liv) följer hon och Kuro med honom därifrån. På grund av en massa andra omständigheter startar en flykt, eller jakt, över halva Europa, som gör att Hirka får uppleva både det ena och det andra nya och läskiga. När Kuro dessutom visar sig vara något helt annat än en korp öppnas en helt ny värld för Hirka.

Jag vet verkligen inte hur jag ska beskriva handlingen i den här boken utan att beskriva eller avslöja för mycket, samtidigt som ett fåtal meningar blir alldeles för intetsägande. Nu fick det bli såhär, och det får räcka så. Jag har nog avslöjat tillräckligt.

Hur som haver, direkt när jag öppnade den här boken insåg jag att jag blev extremt glad över var den utspelade sig. Kartan på insidan av första bladet avslöjar nämligen att det är Europa vi befinner oss i, och att tiden är nutid. Det är alltså urban fantasy det här, och det blir så bra! Hirka kastas in i en värld som vi känner till allt för väl, och hon beskriver den med helt nya ögon. Det är uppfriskande.
Jag fastnar totalt för historien, precis som i Odinsbarn, och när det börjar hända lite saker (som det där med Kuro och mannen i skinnjackan) blir jag så inne i historien att jag glömmer vad det var jag skulle göra. Te var det ja. Eller? Kort sagt, jag är helt fast, de sista hundra sidorna överraskar mig som tusan. Och jag längtar till nästa bok kommer ut. I augusti har jag hört från halvsäkra källor (författaren själv).

Det här är det bästa i nutida fantasy jag läst.

{Gyldendal|Adlibris|504 s.}

Top Ten Tuesday!

Veckans top ten tuesday handlar om tio böcker jag förmodligen aldrig kommer att läsa. Och jag tänkte göra det ordentligt lätt för mig själv och nämna en hel genre:

Deckare

Jag har försökt, jag lovar. Jag har till och med läst igenom en hel deckare. En sån där med poliser, en dödad kvinna (VARFÖR är det alltid kvinnor som mördas?) och en gärningsman som en får följa på lite avstånd och som hela tiden håller sig i periferin. Och det går bara inte. Jag somnar. Det är inte utmanande, det är vare sig roligt eller intressant, för mig. Sen är det ju sjukt problematiskt för mig också, eftersom jag leker kriminalare alldeles för ofta jämfört med vad som är bra för mitt eget bästa (tänk i CSI och liknande) så många gånger tycker jag mig veta vem mördaren är redan efter tio sidor (Hybris? Kanske. Dåligt skrivna böcker? Kanske) så det blir inte roligt.

Självklart finns det undantag. Exempel på sådant är ju böcker som jag inte vet om de kan få kallas deckare, Gone girl är ju ett sådant exempel enligt utsagor (jag har själv inte läst den än). Men tills jag blivit överbevisad, och någon kan ge mig en deckare, en riktig deckare enligt genrens alla mått, som jag fastnar för, kommer den genren för alltid vara den jag flyr ifrån med lite snabba steg.

Vanishing Girls - Lauren Oliver

Och titta på det fina omslaget!

Nick och Dara har inte pratat ordentligt med varandra sedan olyckan. Den där kvällen då Nick råkade köra rakt in i en bergsvägg, trots att hon inte minns varför, och Dara fick men för livet. Flera veckor med rehab senare är hon tillräckligt återställd för att gå tillbaka till sitt liv, och Nick till sitt. Men vem är hon utan sin syster? Hon söker efter sitt gamla liv, före olyckan, när hon jobbar tillsammans med sin gamla barndomskompis Parker på Fantasy Land under sommaren. Samtidigt är hela samhället involverat i var lilla Madeleine Snow har tagit vägen. Hon försvann nämligen bara några dagar in på sommarlovet, och det avslöjas fler och mörkare hemligheter i den lilla, sömniga staden den här sommaren.

När jag började läsa den här boken hade jag ingen aning om vad den skulle handla om. Efter en lång övertalning från Anna köpte jag ju till slut Panic och läste den i ett nafs, och jag hoppades på att det skulle bli samma sak här. Och till en början var jag faktiskt lite besviken - det hände ju ingenting! Men Oliver är Oliver, och jag fortsatte såklart. Och så kom twisten. Den där som jag väntade på. Och där någonstans, ca femtio sidor innan, så satt jag med andan i halsen och bläddrade frenetiskt blad i boken. När jag till slut läst ut boken tog det mig några dagar att gå igenom allt, och pusslet började så sakteliga läggas. Även fast en förklaring ges till oss läsare så är det ändå skönt att tänka igenom allt i efterhand.

Men gällande historien då. Den är fin! Den handlar ju om hur det är att förlora kontakten med någon en en gång stod väldigt nära, både när det kommer till syskon och vänner, och hur en kommer tillbaka till dem. Jag gillar Nick, hon känns äkta och detsamma med Dara. Oliver lyckas helt klart med sina karaktärer. Hon lyckas även med att skapa en obehaglig stämning mitt i sommarvärmen, som gör att jag trots värmen som beskrivs i boken känner rysningarna i nacken.

Jag gillar den här skarpt!

{Harper Collins|Adlibris|Bokus|368 s.}

Läst i april

Så denna månads läsning gör mig faktiskt lite lite besviken. Inte för att jag läst få böcker - jag har läst massor om en ser till att jag läser en massa manus på praktiken hela dagarna. Men det räknas inte, så här kommer min läs-lista för april..

16. Girl Online, Zoella
17. Huset mittemot, Alex Haridi
18. Vanishing Girls, Lauren Oliver
19. Oceanen vid vägens slut, Neil Gaiman

Ska dock smyga in några titlar till här, till exempel Råta som jag faktiskt läste ut i april (men påbörjade i mars) och Half Bad som jag påbörjade sista mars och avslutade 14:e april. Sen har jag i skrivande stund inte heller avslutat Oceanen vid vägens slut men vi kan låtsas.

Månadens höjdpunkt då? Ja förutom att jag läste ut helt fantastiska Råta så är det Vanishing Girls (hoppas på att Oliver för alltid kommer att hålla en lika hög nivå i sitt skrivande, från och med nu blir det nämligen auto-köp på allt hon skriver). Dock har vi ett par bubblare den här månaden och det är...alla böcker! Girl Online är så sjukt gullig och romantisk att jag blir alldeles kär i allt på nytt (pojkvännen fick ett antal gulliga sms "från ingenstans" på grund av den här himla boken). Och Huset mittemot var så himla obehaglig, och jag vet fortfarande inte om vad som hände var på riktigt eller inte. Jag gillar sådana böcker, som lämnar en med lite frågor! 

Slutligen håller jag ju på med Oceanen vid vägens slut och hittills är det en så himla vacker bok. Språket är underbart, historien är läskig men samtidigt så självklar att den känns konstigt att den känns konstig (om ni förstår vad jag menar...). Nåväl, hittills är det väldigt uppskattad läsning, och min första bok från Neil Gaiman någonsin! 

Girl Online - Zoe Sugg

Penny är 15 år gammal, hemligt förtjust i Ollie (eller, Den Vandrande Selfien som Pennys bästa
kompis Elliot kallar honom) och bloggar under aliaset Girl Online. Hennes mamma driver en bröllopsbutik i Brighton och när hon blir inbjuden att arrangera ett bröllop i New York, ja på självaste Waldorf Astoria, bestämmer sig familjen för att ta med Penny och Elliot dit över julhelgen för att Penny ska hjälpa till. Och inte nog med att de kommer till New York, Penny träffar där den snygga Noah som får hennes liv att falla på plats och dagarna i New York att bli ännu mer magiska. Men Noah har en hemlighet, och när den kommer ut får det extrema konsekvenser för både Penny och Noah.

Ni vet när en börjar läsa en bok som en tror är halvt självbiografisk och sen inser att den inte alls är det? Eller den kanske är det och du börjar tvivla? Den här boken är skriven av Zoe, eller Zoella som hon kallar sig själv på sin blogg och YouTubekanal. Dessutom lider både huvudpersonen och Zoe själv av ganska så svåra panikattacker och en del ångest, som jag tyckte var porträtterade på ett väldigt bra sätt i boken. Det märks att det är självupplevda saker som Zoe skriver om.

Förutom detta så är Penny en extremt trovärdig karaktär, hon är klumpig, pinsam, men för det mesta i bara sina egna ögon. Hon har dessutom de perfekta vännerna (eller ja, ur en dramaturgisk syn såklart eftersom det finns en bästa vän, en före detta bästa vän som numer bara är dum och så personen hon beundrar på avstånd) och den perfekta familjen (hallå, vem tar med sin dotter och hennes kompis till freaking New York i fyra dagar?!). Det som sedan händer i NY gör mig så galet nykär i hela kroppen att jag vid flera tillfällen kände ett behov av att krama om någon. Det är alltså en sjukt gullig historia som avslutas med viktiga insikter om vad en borde skriva på internet egentligen.

Jag gillade den här boken jättemycket, och framför allt så har jag hittat en ny favorit-vloggare! Zoe själv är så himla söt (ja det är klart att jag kikade på några av hennes videos för att veta hur hon pratade) och känns som en person jag skulle vilja ha som vän.

Så, om du vill ha en bok med allvarliga inslag mellan de riktigt gulliga kärleks-avsnitten, välj då denna!

{Penguin Books|Adlibris|Bokus|352 s.}

Att skänka bort sina böcker

Idag är det tisdag, men det betyder inte att det kommer upp någon Top Ten Tuesday för det! Ämnet den här veckan var nämligen "Top Ten Books Which Feature Characters Who _____ (are musically inclined, have lost someone, have depression, who grow up poor, etc.)" och jag kommer verkligen inte på någonting. Minnet vill inte samarbeta idag.

Istället tänkte jag att vi kunde prata lite om det här med böcker som finns i bokhyllan, som en läst, men som en inte känner något större behov av att ha kvar. För ett tag sedan gjorde jag ett excell-ark och skrev upp alla böcker jag hade i bokhyllan (då, sen dess har den nog utökats en del). Av dryga 200 böcker har jag alltså läst cirka 85 stycken, och kan tänka mig att skänka bort 50 av dem. Det finns även böcker som jag varken markerat som att jag vill läsa dem eller att jag måste ha kvar dem, så där finns det säkert ett gäng som kan få flytta ut.

"Men Alex, du skulle ju bygga ett stort bibliotek av alla dina böcker?!" Ja jag vet! Men det går liksom inte när en behöver flytta, att ha närmare 200 böcker. Det är skitjobbigt. Jag vet, för jag gjorde det nyss. "Men du, ska du verkligen ge bort böcker? Tänk om du saknar dem sen!" Nja, det här är böcker jag verkligen inte kommer vilja läsa om, och vill jag det kan jag ju alltid låna dem på biblioteket.

En utrensning av bokhyllorna är nödvändigt då och då har jag insett, och jag har börjat gå ifrån kvantitet till kvalitet. Jag vill att de böcker jag har i bokhyllan är sådana jag antingen inte läst än, eller är böcker jag verkligen vill ha kvar för att kunna läsa om dem någon dag (eller få exempelvis min framtida sambo att läsa dem). Coffee table-books har också en given plats eftersom det inte känns som något en läser igenom en gång bara och sen ställer in i hyllan.

Men hur ska jag gå till väga? Det finns ju en del grupper på Facebook som innebär att en kan byta böcker med varandra, och där kan jag säkerligen skänka bort en del. Men det är liksom 50 böcker. Femtio. Jag är inte så sugen på att gå till posten med 50 paket.. Istället funderar jag på om det finns välgörenhetsbutiker (tänker Erikshjälpen, Röda Korset) som tar emot böcker? Eller bibliotek? Om ni vet något, hojta gärna till!

Och berätta gärna, hur har ni det hemma hos er? Har ni kvar alla böcker ni läser, eller satsar ni också på kvalitet före kvantitet?