Sent i november av Tove Jansson kommer citatet ifrån (sid. 144).
För en som inte läst de andra Muminböckerna (jag vet, jag är dålig) men sett barnprogrammen och läst de små serierna, så kände jag bara igen ett par av karaktärerna i boken. Filifjonkan, hemulen, homsan Toft, Onkelskruttet och mymlan träffas i Muminhuset där de bosätter sig under tiden som Muminfamiljen är bortrest (den här boken utspelar sig samtidigt som Pappan och havet).
Som jag redan skrivit ett par dagar tidigare så anser inte jag personligen att det här är en barnbok. Egentligen så innehåller den här boken alldeles för många problem och tankar hos karaktärerna som är svåra för barn att förstå.
Jag har överlag väldigt svårt att förstå vad Jansson vill säga med den här boken. Ibland känns det som om Jansson låtit homsan Toft porträttera henne själv, i och med att låta dimman i Mumindalen föreställa skrivkramp, och låta Muminfamiljen stå för fantasin som homsan måste träffa för att kunna fortsätta berätta sina historier.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar