Hedvig blir ensam kvar när hennes familj dör efter en hemsk feber som också verkar ha dödat resten av jordens befolkning. Hedvig vet inte vad hon ska ta sig till, så hon ger sig ut i skogen med ett tält, lite mat och tändstickor. Hemma kan hon ju inte vara, framför allt inte när lillebrodern ligger kvar i sin säng, död. Efter en natt i skogen kommer Hedvig på att det ligger en bondgård en bit bort som hon besökt med skolan ett par gånger. Hon cyklar dit och skapar sig ett liv där hon mjölkar korna, ger vatten åt hästarna och äter äggen som hönsen lägger. Det går ganska bra för henne, tills hon en dag hittar fotspår på gården som inte är hennes.
Det här är första delen i Sofia Nordins serie om ett post-apokalyptiskt Sverige där de unga får klara sig själva. Hedvig ser till att lära sig att exempelvis mjölka korna på egen hand, och boken är rätt pedagogisk när det kommer till att förklara hur världen fungerar på riktigt (till exempel att komjölk inte smakar som mjölken från butiken när den kommer direkt från kon och liknande). I och med den stora våg av dystopier som på kort tid tagit över marknaden för ungdomsböcker är jag glad över att det här dels finns en post-apokalyptisk historia,
som dels utspelar sig i Sverige. Det blir en lite mer verklig känsla när omgivningen i boken ser ut som Sveriges ungdomar är van vid (förutom avsaknaden av levande människor då).
Kort sagt är detta en bra och pedagogisk bok som också är väldigt spännande och handlar om viktiga saker som vänskap och hur en egentligen tar sig vidare från en katastrof.
som dels utspelar sig i Sverige. Det blir en lite mer verklig känsla när omgivningen i boken ser ut som Sveriges ungdomar är van vid (förutom avsaknaden av levande människor då).
Kort sagt är detta en bra och pedagogisk bok som också är väldigt spännande och handlar om viktiga saker som vänskap och hur en egentligen tar sig vidare från en katastrof.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar