Korpmåne - Therese Henriksson

Mitt i den mörkaste vintern, uppe i skogarna i norr, flyttar en kille och hans mamma in i huset nästgårds Sagas tomt. Det visar sig att killen, Seth, går samma år som Saga på gymnasiet och de tar bussen till skolan tillsammans. Mellan Saga och Seth skapas en relation som börjar likna något sorts kärleksintresse och Saga vill lära känna honom mer. Det är bara det att huset en gång per månad står helt tomt, och Seth och hans mamma lämnar inte några som helst spår i snön som ger Saga en ledtråd till var de kan ha tagit vägen, eller vad som har hänt med dem. Vad är det som händer när månen blir full egentligen? 

Historien om Saga och Seth är lång, nästan 350 sidor, något jag inte förväntade mig från en bok vars tilltänkta publik är mellan 12 och 15 år gamla. Dock så går det fort att läsa den här boken - språket är rappt, historien medryckande och texten relativt enkel. Själva idén bakom boken är också bra, det är upplyftande att läsa något som handlar om annat än vampyrer, varulvar och dystopiska samhällen. Skildringen av småstadssamhället är även det något som är ovanligt i ungdomsböcker, och den känns trovärdig och det är faktiskt ganska skönt att läsa om bussar som inte går hela natten och hus som ligger några kilometer från varandra. 

Dock så är jag lite förvånad över hur Saga är en så ojämn karaktär. I vissa stunder känns hon precis som 17, ibland som 10, i sättet hon för sig och pratar. Kanske är det ett medvetet val av författaren (eftersom det finns stunder då Saga faktiskt beter sig lite omoget), men det stör en aning. Boken hade även mått bra av ytterligare en korr-läsning, men det är sånt som händer. 

På det hela taget är det här en bok med en annorlunda historia från en debutant som jag tror kan skriva fler bra böcker i framtiden! 

{Opal|Adlibris|Bokus|327 s.}