Panic - Lauren Oliver

Varje sommar spelas Panic. Ingen vet hur det startade och ingen vet vem det är som styr. Men alla vet vad som krävs för att vara med - du måste precis ha gått ut high school och du måste hoppa från en klippa ner i vattnet nedanför. Detta är Panics första utmaning.
Heather hade inte tänkt vara med, egentligen är hon bara vid vattnet för att stötta sin vän Nat som ska spela. Men det har hänt saker i Heathers liv som gör att hon helt plötsligt ser sig själv kasta sig ut från klippan och till slut blir tanken på att vinna viktigare än något annat.
Dodge har en enda anledning till att spela Panic, nämligen hämnd. Han bryr sig inte om pengarna som kommer med vinsten, och tanken på hämnd driver honom till att göra riktigt farliga saker.

När jag först fick höra om Panic trodde jag att det var en dystopisk historia, som eventuellt utspelade sig i ett magiskt universum. Jag har ingen aning om var den tanken kom ifrån (kanske från att personen som rekommenderat boken precis läst en himla massa dystopier) men det visade sig vara helt fel. Det här är en historia som utspelar sig i vår värld, i vår tid och i en helt vanlig småstad i USA. Vi får följa både Heather och Dodge i ungefär vartannat kapitel, och det skapar till slut en situation där jag som läsare sitter och skriktänker "Men för tusan, bara berätta för henne vad du vet människa!" eftersom jag får veta mer än karaktärerna.

Så till själva historien - den är för det första väldigt bra berättad. Jag tycker verkligen om Olivers språk och sättet hon skriver på, det är rappt och träffsäkert, och historien berättas i en rasande fart. På sina håll går det att gissa sig till vad som kommer hända härnäst, men det är fortfarande tillräckligt stora överraskningsmoment här och där för att jag ska bli nöjd. De olika tävlingsmomenten är så nerviga att läsa om att jag dels får handsvett nu bara av att tänka på de, och satt med hjärtklappning vissa tillfällen. Jag har inte suttit och försökt kontrollera min andning såhär sedan jag läste de mest spännande delarna i DaVincikoden. Men förutom historien om själva tävlingen så får läsarna lära känna både Heather och Dodge tack vare saker som sker i deras liv mellan tävlingsmomenten. Det är en bra avvägning och det slutar med att jag känner så otroligt mycket empati för dessa två (fiktiva, det måste jag påminna mig själv om!) karaktärer.

Vill du ha en supersnabb (trots 416 sidor) och spännande bok som du inte kan lägga ner, välj då Panic. Jag kan inte vänta med att läsa Olivers andra böcker!

{Adlibris|Bokus|416 s.}