Det jag stör mig på:
- När det är ett triangeldrama. Jag är så fruktansvärt trött på när en tjej hamnar i mitten av två killar och "tvingas" välja (tänk Bella i Twilight). Varför är det nästan alltid tjejerna som hamnar i den situationen? Och varför ska det vara sån himla rivalitet mellan killarna? Kan de inte bara vara lite kompisar och schyssta?
- När någon blir förundrad över varför de gillar en person av samma kön som de själva. Och jag är så trött på att folk måste "stämpla sig" som hetero-, bi- eller homosexuella så fort det kommer till romans. Här har Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren gjort ett fantastiskt jobb med sina karaktärer.
- När karaktärerna lovar varandra evig trohet och säger saker som "You are the love of my life" (nej det låter inte alls lika bra på svenska), och karaktärerna är typ 13 (eller 17) år gamla. Jag visste knappt vilka kläder jag ville ha på mig när jag var 13 (eller 17 för den delen), hur tusan ska någon så gammal kunna veta vem de vill spendera resten av sitt liv med?
- När huvudkaraktärer inte ser, alternativt struntar totalt i att det finns en perfekt framtida partner precis framför dem. Hur svårt kan det vara att välja den en hör ihop med liksom?
- Föräldrar som ska begränsa sina barns relationer. Låt barnen få göra sina egna misstag (okej kanske inte om personen i fråga är en blodsugande vampyr *host* Twilight *host*) och lära sig av att bli hjärtekrossad.
Det jag tycker om:
- När folk blir så fånigt uppslukade av varandra och allt beskrivs som solsken och att himlen öppnar sig och att fåglar sjunger när de kysser varandra. Det är gulligt.
- Att jag som läsare får följa med och bli lite småkär i varje relation. Att jag också får känna hur pulsen ökar lite när huvudpersonens kärleksintresse ser på den, pratar med den eller rör vid den. Jag blir lite uppslukad ibland.
- Lyckliga slut. Är helhjärtat en fånig romantiker, så kommer för alltid att älska lyckliga slut.
- När huvudkaraktären är lite svår och missförstådd och hittar någon som förstår den! Den känslan är <3
- När det blir pinsamt och awkward och jobbig stämning. För det blir det, hela tiden i början! Och det är äkta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar