Sveket - Ursula Poznanski

Eleria, eller Ria som hon också kallas, lever ett liv som vilken annan tonåring som helst; hon tränar på sina tal, sin övertalningsförmåga och retoriken varje dag, hon tränar sin kondition och umgås med sina vänner och sin pojkvän när skolan är över. På hennes vrist sitter Salvatorn, som meddelar om hon ätit för lite, om pulsen börjar bli för hög eller om hon blir för kall eller varm. Hon är den sjunde bästa på rankningslistan i hennes akademi och hennes pojkvän är nummer ett. Sfären de bor i har inte blivit anfallen av ytterbefolkningen på ett tag nu, och ibland kan hon faktiskt se solen bryta igenom molnen från sitt fönster i hennes tvårummiga lägenhet (ett privilegium, förstås). Allt är frid och fröjd, förutom att hon råkar höra en konversation där det visar sig att hon, och fem andra elever, ska dödas för något de inte gjort. Snart kan inte Ria lita på någon, eftersom det finns en förrädare bland dem.

Sveket verkar utspela sig 1000 år fram i tiden, skulle jag gissa på. Sfärerna som är byggda är troligtvis där för att befolkningen skulle överleva "Den långa natten", troligtvis orsakad av klimatförstörelse. Det är inte mycket läsarna får reda på kring varför hon egentligen bor i en boll av plast, men det gör inte så mycket. Historien är berättad ur Rias synvinkel, och därför blir det helt naturligt så att hon pratar om "Den långa natten" som bara just det, utan att ge någon närmare förklaring till varför. Det verkligt spännande är dock när Ria ska försöka beskriva saker hon aldrig sett förut, men som jag vet precis hur de ser ut. Där har Poznanski gjort ett mycket bra jobb.

Historien då, hur är den? Jo den är bra, det är spännande som tusan och jag får flera gånger bita mig i kinden för att jag tycker att Ria är dum som inte inser vem som är förrädaren (för jag tycker att jag är så smart och har redan räknat ut det) men så har vi båda fel. Det gjorde mig extremt glad, att inte läsa en bok där allt är förutsägbart. Dock så är uppbyggnaden till lite mer livsförändrande händelser kanske lite platt. Dels saknar jag avstampet i historien där en vet att "nu händer det något!" samtidigt som det är högst realistiskt eftersom det inte finns en människa i världen som skulle kunna förutse vad som händer om tre minuter. Jag tycker också om att huvudpersonen är en tuff tjej som inte alltid förlitar sig på sin pojkvän, och när en man uttalar ordet "kvinnogöra" vill hon slå honom i huvudet med en kvast.
Förutom allt detta bra så är jag en högst nyfiken människa och kan inte låta bli att bli lite lite arg över att jag inte får veta varför Ria och de andra är anklagade för något där straffet är döden. Dock så kommer det två böcker till, och jag är försäkrad om att jag kommer att få veta allt om det så småningom. Att boken avslutades med en rejäl cliffhanger är inte heller fy skam och jag överväger starkt att lära mig tyska så jag kan läsa bok nummer två så snart som möjligt.

{Opal|Adlibris|Bokus|430 s.}