Vi var løgnare - E. Lockart

Sjuttonåriga Cadence Sinclair Eastmans berättelse tar sin början före den femtonde sommaren.

Somrarna tillbringar den förmögna familjen Sinclair på sin privatägda ö utanför kusten vid Massachusetts. Cadence älskar tillvaron på ön och framförallt älskar hon Lögnarna, som familjen kallar den sammansvetsade kvartetten bestående av Cadence, hennes kusiner Johnny och Mirren och Gat. Gat, Cadences stora kärlek. Den femtonde sommaren händer något. Något som hon absolut inte kan minnas och som ingen vill berätta för henne. Händelsen gör sig dock ständigt påmind i form av en fruktansvärt smärtsam, kronisk huvudvärk som hon måste medicineras för. Men vad var det egentligen som hände?

Eftersom jag inte för mitt liv kan komma på hur jag ska beskriva den här boken använder jag Adlibris beskrivning på vad den här boken handlar om. Och det där är precis allt du behöver veta för att vilja läsa den här boken. Eller så bara kommer du ihåg alla hyllningar som den här boken fått, och den ständiga påminnelsen om att något speciellt kommer att avslöjas i slutet av historien. Så det var så jag läste den. Jag letade efter alla möjliga tecken på vad som skulle avslöjas att jag nästan glömde läsa boken. Och jag satt och sade högt "Jag tror jag vet vad det är, men jag vill inte att det ska vara så" ungefär hela tiden till pojkvännen som satt bredvid. Sen läste jag ut boken. Och sen hände ungefär detta:

Men..ja förutom det så är det en jättebra bok. Den är fantastiskt bra berättad eftersom Cadence, lite på samma sätt som Rosemary i Vi är alla helt utom oss, inte berättar allt för oss läsare. Just i Cadence fall är det ju eftersom hon faktiskt inte kommer ihåg, och det skapar en så stor aura av mystik att jag vill fortsätta läsa för att få veta vad som hänt egentligen. (Det här var en bok jag köpte (här i Norge så det är därför titeln är alldeles knasig), påbörjade och läste ut på en dag, för första gången på hur länge som helst. Och jag har hamnat i en lässvacka just nu. Så det säger något.) 

Ytterligare en fantastisk sak med den här historien är att den tar upp sånt som kanske kan vara jobbigt att prata om rätt ut. Alltså den dysfunktionella familjen, familjens överhuvud som snart börjar missbruka sin makt och att de som borde vara på samma sida i konflikten hamnar mot varandra. Men nu säger jag snart för mycket. 

Utöver det vill jag liksom inte berätta något. Det är som alla säger "frågar någon hur den slutar, ljug!". Dock är jag lite lite besviken på att jag typ lyckades räkna ut hur den slutade, så egentligen kanske en inte ska veta om att det händer något stort på slutet. Så glöm det jag skrev och läs den ändå vetja. 

{Adlibris|Bokus|Ark|Lavender Lit|249 s.}