Hanteringen av odöda - John Ajvide Lindqvist

Den onaturligt varma sommaren 2002 vaknar alla som dött inom två månader till liv igen. Eller ja, de lever ju inte i den formen att de andas och har ett hjärtslag, men tänka kan de och vissa kan även prata. Historien följer tre familjer som drabbats av omlevande, som de döda benämns i alla tidningar, och hur de hanterar vardagen de närmaste dagarna efter att de döda börjat röra sig på gatorna igen.

Jag har tidigare bara läst Låt den rätte komma in av Ajvide Lindqvist, en bok jag ärligt talat inte älskade. Då alla har sagt att det här är den bästa boken av Ajvide Lindqvist hittills så kände jag att jag var tvungen att ge honom en andra chans (och en eventuellt tredje eftersom jag också köpte Himmelstrand på Bokmässan i samma veva som jag köpte denna). Jag gick alltså in med både superhöga och inga förväntningar alls gällande den här boken. Till en början kändes det som om jag läste en redogörelse för vad som händer med familjer vars nyligen döda medlemmar kommer tillbaka, det vill säga otroligt sterilt och sakligt. Jag fick inget större grepp om karaktärerna, förutom möjligtvis Flora, något som inte alls beror på att de är dåligt beskrivna, utan mer för att jag inte känner något för dem eftersom jag inte får komma in på djupet. Det sterila i beskrivningarna förstärks tack vare ett par officiella dokument med tidsangivelser gällande vad som hänt när, samt bilagorna från tidningar och radiostationers rapportering som finns med i boken. Detta förstärker dock trovärdigheten i historien (trots att jag vet att detta inte hänt i Stockholm så känns det som om detta skulle ha varit dokumentationen om det hände) och jag känner att Ajvide Lindqvist här flörtar lite med World War Z.
Jag fortsatte dock läsa boken (det är sällan jag lägger ifrån mig en bok för gott mitt i historien) och när det var ungefär 60-50 sidor kvar började det bli ordentligt spännande, jag läste och läste och ville inte lägga ifrån mig boken, var tvungen att veta vad som hände. Jag blev otroligt glad över att det blev så till slut, men det spänningselementet hade kunnat komma lite tidigare för att försöka hålla kvar intresset hela vägen och inte bara i slutet. Dock så kanske det finns en poäng i att berätta en konstig och läskig historia på ett extremt ospännande och alldagligt vis, men jag ville ha det där adrenalinpåslaget en får av skräckfilmer, något jag knappt fick. Dessutom saknar jag en förklaring till vad som egentligen försiggick och anledningen till att de döda började gå omkring på gatorna (det kanske jag fick men jag var väl ouppmärksam i sådana fall). Jag måste också få slå ett slag för den fina samhällskritiken som uppstår i och med att de döda möjliggör telepatiska förmågor hos folket runt omkring de, och Floras tanke "hat föder hat". Det är så bra.

Jag kommer definitivt läsa Himmelstrand också, och jag hoppas att Ajvide med tiden får till det mer spännande lite tidigare än i slutet av boken.

{Ordfront|Adlibris|Bokus|332 s.}