Half Bad (Ondskans son) - Sally Green

Nathan är sonen till en vit och en svart häxa. Mamman vit, pappan svart. Detta gör Nathan farlig, för Rådet vet inte var de har honom. De vill veta om han kommer att bli en svart eller en vit häxa när han blir 17 år och får sina gåvor och kan utveckla sin kraft. De svarta häxorna jagas nämligen och dödas. Rådet vill också att han ska döda sin far, som är den mäktigaste häxan i hela England (eller kanske till och med världen). Det vill dock inte Nathan som spenderar sina tonår med att försöka hålla sig så långt borta från Rådet som möjligt. 

För det allra första: så fint att de svarta häxorna jagas och de vita häxorna är de enda som är goda. Referenserna till främlingsfientlighet och slav-arbete duggar täta men det är också ungefär det enda jag tycker om med den här boken. 

Persongalleriet är alldeles för stort - efter ett par hundra sidor har det presenterats en himla massa människor som inte är särskilt bra framställda och de enda jag tror mig veta vilka de är är ungefär Nathans familj och hans kärleksintresse. 

Språket sedan (och håll i tankarna att jag säkerligen är skadad från att ha jobbat med att korrekturläsa en del) är så ojämnt att jag tror att författaren skrivit de olika delarna under helt olika tidpunkter i sitt liv och inte arbetat igenom delarna så att de låter lika. Ibland är det långa, hackiga meningar, ibland korta, ibland mycket beskrivningar av omgivningen och ibland inga alls. Jag förstår dock varför det sker - språket beror på vad som händer huvudpersonen, men det är ändå störande. 

Det är sällan jag lägger ner böcker för gott, jag har hittills aldrig gjort det. Men jag var så nära att göra det med denna. De sista 50 sidorna snabbläste jag för att bara få det överstökat, och för att jag trodde att det kanske skulle hända något spännande och intressant. Det tyckte inte jag att det gjorde, tyvärr. Jag känner ingen lust att läsa de kommande delarna i serien, men det finns säkerligen folk som kan uppskatta denna! 

{Semic|Adlibris|Bokus|357 s.}