Oerhört missvisande framsida om jag får vara sådan - jag trodde detta var en thriller |
De första sidorna av denna bok satt jag som hänförd och ville skriva ner varje formulering, varenda mening som gjorde att jag kände "såhär är det!", men den känslan tog slut efter ett par kapitel. Språket började kännas ansträngt, det fanns inget som rättfärdigade att hon använde långa formuleringar för att beskriva hur hon går gatan fram och det finns ärligt talat för många människor i Stockholm för att de ska "känna igen mig" när Olivia cyklar fram i rasande fart. Nej jag har svårt att tro på den här historien, och det är språket som gör det. Handlingen dock, den tror jag skulle kunna ske vem som helst (fast alltså ärligt, vem spontanbokar en resa till Amsterdam och säger sedan upp sig från sitt deltidsjobb i en kiosk samtidigt som den bor i en tvåa på Folkkungagatan? Jag bara undrar vem som har råd med det/mvh tjejen med CSN-lån upp över öronen som tallar på sparkontot varannan månad och bor i en studentetta).
Hur som helst, förutom det där jag inte tror på så är det väl en okej historia. Jag kommer inte läsa om den (men det är få böcker jag känner så för), och det enda som gör att jag ens kan tänka mig att behålla den i bokhyllan är slutet. Olivia växer upp och gör något som dels är så orättvist att jag vill slå till henne i huvudet med en bok, samtidigt som det är ganska befriande att läsa om hur hon gör något åt någon annans dåliga samvete och illa beteende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar