måndag 27 april 2015

Huset mittemot - Alex Haridi

”Den nittonde oktober 1992 cyklade Jonathan Andersson hem från skolan. Han åt sitt mellanmål och gjorde sina läxor. Sedan gick han upp på vinden och hängde sig. Han var bara tretton år gammal." Den historien kan alla i Uddviken, och den kommer allt för ofta på tal när Joel är i närheten. Joel bor nämligen i huset mittemot det där Jonathan hade bott. Ödehuset. Ingen har bott i huset på över tjugo år, och alla ungar gör en sport av att våga gå fram till huset och lägga handen på det. Eller ännu värre, knacka på. 
En blöt kväll hamnar Joel och hans kompis inne i Ödehuset, men det är något som inte stämmer. Det är inte förfallet, det är snarare rent, städat, som om inget har förändrats sedan 1992. Efter den kvällen förändras allt och Joel kanske snart svävar i livsfara. 

Huset mittemot har jag gått och kikat på i hyllan på praktiken ganska länge nu. Just eftersom Haridi är manusförfattare till Äkta människor så kommer jag för alltid geniförklara honom, oavsett vad det gäller. Jag hoppades verkligen att jag skulle få fortsätta med det. Och det kan jag! Huset mittemot är en sjukt obehaglig historia som gjorde att jag drömde mardrömmar två nätter i rad.

Joel är en helt vanlig kille, det ämne han tycker bäst om är svenska, han retas med sin storasyster och umgås med sin kompis Kalle. I alla fall i början av boken. Det händer något med Joel när han kommer in i huset, han identifierar sig mer och mer med Jonathan, och jag kände bara att det här kommer sluta riktigt illa. Trots att boken är relativt kort, sett till under hur lång tid den utspelar sig, byggs en obehaglig stämning upp som jag nästan kan ta på. Det är till slut så pass illa att jag tvivlar på vad som är verkligt och inte i boken och min hjärna hittar på alla möjliga olika sorters scenarion och förklaringar till vad som händer. Och när boken slutar är jag fortfarande inte helt säker på vad det egentligen är som har hänt. Det är skickligt gjort, och väldigt väldigt obehagligt. 

Jag kan inte annat än säga bra saker om den här boken, språket tycker jag också är helt fantastiskt och trots att karaktärerna beskrivs med få ord känns det som om jag vet precis hur de skulle reagera i olika situationer. Kort sagt är denna bok spännande, obehaglig och väldigt väldigt bra. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar