Om detta talar man endast med kaniner - Anna Höglund

Huvudpersonen i Om detta talar man endast med kaniner ångrade sig nästan genast när hen föddes för 13 år sedan. Hen har alltid vetat att hen inte passar in, att hen varit bättre på att lyssna än att prata.

Jag lyssnade på ett samtal med Anna Höglund på Bokmässan, där hon berättade att någon hade pratat om huvudpersonen som någon med Aspergers. Höglund förstod inte vad som menades, hon hade ju bara skrivit en historia till en vän som var lite som en kanin. Och det kanske bästa med den här boken är att jag tror att alla kan känna igen sig i kaninen i historien. Oavsett om en är introvert, extrovert, deprimerad eller bara lite melankolisk, kanske med Aspergers eller Borderline. Nu kanske jag tar mig lite för mycket friheter i berättandet om den här boken och hur kaninen egentligen mår, men det viktiga är att jag tror att de flesta kan känna igen sig i historien. Och den är fin, väldigt fin. Bilderna är också fina och bidrar till ett möte mellan text och bild som gör sig väldigt bra.